Livspussel
Villket bra ord egentligen, livet är ju verkligen ett pussel. Visst är det härligt när alla bitar faller på plats och pusslet ligger klart, alla bitar är där man vill ha dem, och man kan njuta för ett ögonblick, tills en eller flera av bitarna faller ner på golvet.
Ibland är det pusslets ram såsom bostad, jobb och ekonomi som saknar en bit.
Ibland är det pusslets fyra viktiga hörn, kärlek, vänskap, familj och tillit ,som helt plötsligt saknar en bit. Ibland är det den innersta delen av bitarna, självkänsla, glädje, trygghet och själ som tillfälligt hamnat i oordning.
Bitarna i ramen är en förutsättning för att den inre delen av pusslet ska vara komplett, men då och då kan kaos bland de inre bitarna komma tillsynses utan anledning. Då gäller det att sakta ner, försiktigt försöka lägga bitarna på plats, och även våga be om hjälp för att åter bygga sitt pussel.
Bitarna i den yttre ramen går att byta ut, ibland passar inte längre en bit in i ditt pussel, och då gör man oftast rätt i att byta ut den biten. Denna process påverkar oftast de övriga bitarna, men så småningom fylls tomrummet med en bit som till och med kan passa bättre än den förra.
I vissa fall är biten helt enkelt så trasig, att den inte går att ersätta, men då får man försöka fylla det tomrummet med andra små bitar som kan ge pusslet ny form och färg igen.
Just nu försöker jag få mina bitar i det inre pusslet att falla på plats igen. Runt omkring har jag människor jag älskar, vars pussel rasar, bitar går sönder och viktiga delar saknas. Jag försöker dela med mig så mycket jag kan av mina pusselbitar, villket resulterar i att mitt pussel just nu känns mycket splittrat. Men bitarna kommer att falla på plats, lite mer nötta i kanten än innan, men förhoppningsvis starkare och lite mer komplett än innan.
