Utanför umgängesbubblan..
Tre jobb samtidigt, två inom arbetslivet, och ett för att se till att allt fungerar hemma och kring barnen, jag sliter som ett djur för att alla ska bli nöjda. Har skaffat mig ett extra jobb för att jag i förlängningen ska få bättre helgtider och maken ska bli nöjd. Men såhär i början blir det extra mycket helgjobb,något vi var överens om, men som jag nu får ständiga klagomål om, vilket sliter otroligt mycket på mig OCH relationen. Jag får ständigt höra att det är så tråkigt att vi aldrig kan göra nåt för att jag jobbar så tråkiga tider, och att han missar massa saker för att han måste ha barnen när jag jobbar. Men när jag sen har lediga dagar tycker han att han har rätt att göra nåt "roligt" eftersom jag alltid jobbar. Det känns som ett straff. Jag då? jag gör heller aldrig något, allra minst för min egen skull, och att jag jobbar kvällar och helger är inget jag själv vill, men om jag inte gjorde det skulle jag inte ha nåt jobb. Och hur jag än gör , blir det fel, hur mycket jag än vänder och vrider på dygnen för att få saker att fungera, hur mycket pass jag byter för att slippa jobba kväll...att jag har två jobb som kräver otroligt mycket av mig samtidigt, är det ingen som ser, utan det är i slutändan ändå mitt fel att andra mår dåligt eftersom jag "inte har ett 7-16 jobb som alla andra " Frågan är hur länge jag orkar ....