Tid
Tiden går fort när man har roligt. Allting har sin tid. Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Tiden kan verkligen ha olika ansikten beroende på vilken situation man är i. Det var när jag pratade med min en kär vän förut som jag verkligen kom att tänka på det ironiska i hur tiden upplevs för oss vid olika tillfällen.
Min vän som är sjuk och genomgick en stor och komplicerad operation för en vecka sedan, har idag fått det glädjande beskedet att hon får åka hem till sin älskade familj. ”Oj, redan! Det är ju bara en vecka sen du opererades!” var min spontana reaktion. För mig som levt i den ”vanliga världen”, med jobb, matlagning, dagishämtningar och allt annat som bara passerar ,utan att vi lägger så stor vikt vid det ,kändes det just på det sättet. För min vän, som under samma tid levt i en miljö, så olik hemmet man kan tänka sig, med sjuksköterskor, provtagningar och medicinering, har varje timma, varje minut av tiden känts som en evighet. När jag tagit min kafferast på jobbet, tio minuter som går alldeles för fort, har dessa 10 minuter, då vännen vridit sig i plågor i sin sjukhussäng, känts olidligt långa.
I samma ögonblick som den hånar vännen med sin långsamhet, gör den motsatsen med någon annan i en annan del av världen. Personen som har tio minuter på sig att säga adjö till en kär familjemedlem, kvinnan som tio minuter innan flyget ska avgå, upptäcker att passet ligger hemma på byrån , samma tid, men tid som hånler över hur snabbt den passerar förbi.
Tiden kan vara bitterljuv. Tid som passerat och som vi njutit av, men som aldrig kommer åter. Minnen av en tid med en älskad mormor eller farfar som gett oss så mycket, men som inte längre finns ibland oss. Stora stunder som då vi såg våra vackra barn i ögonen för första gången ,efter nio månader av längtan. Småbarnsåren där oro, gråt och vaknätter varvades med ljuvliga skratt och en kärlek större än något annat. Tid som ibland kan ha känts otroligt påfrestande, men som vi ändå inte ,på något sätt ,velat byta bort, tid som färgat oss och gjort oss till de vi är idag.
Ibland, om så bara för en stund, stannar vi upp, börjar uppskatta tiden vi faktiskt har, njuter av känslan att befinna oss just där vi är, just nu. Det är oftast då vi känner lycka och glädje, längtan. Det är tiden då vi gör nåt vi tycker om, kramar våra barn, träffar någon vi älskar. Det är då tiden är vår vän. En vän att hålla i hårt i handen och försöka ta vara på, för samtidigt som den är vår vän, är den någonstans någon annans värsta fiende.
